Aldrig för gammal, men ofta för ung för universitetet

Det finns ingen åldersgräns för att utbilda sig, snarare en minimigräns. Det menar Hadassa Geankien Niemi som nu gått halva sin kandidatexamen på Umeå universitet som 50 åring.
Maja Andersson
Det finns ingen åldersgräns för att utbilda sig, snarare en minimigräns. Det menar Hadassa Geankien Niemi som nu gått halva sin kandidatexamen på Umeå universitet som 50 åring.

Allt är möjligt. Och det är aldrig för sent. Hadassa Gedankien Niemi, 50, är ett levande bevis på att universitetet faktiskt är till för alla. Efter 25 år som lärare och en tid som rektor i Brasilien är Hadassa idag halvvägs till sin kandidatexamen i Medie- och kommunikationsvetenskap.

Det är en kall och höstig oktoberdag. I Humanisthuset på universitet sitter Hadassa Gedankien Niemi och planerar ett grupparbete med sina klasskamrater. Det är lunchtid och fullt med surrande studenter. Många äter ur sina medtagna lunchlådor, andra dricker kaffe och Hadassa, hon knappar på sin dator.

Hadassa är ingen vanlig student och att studera är något hon gjort många gånger i sitt liv, inte minst att lära ut till andra. Till skillnad från den stora majoriteten av elever här på Umeå universitet har hon, innan sin tid på Medie- och kommunikationsprogrammet, varit både elev, lärare och rektor.

– Jag har sedan tidigare en kandidat i biologi. Jag har arbetat som lärare i 25 år och en period var jag rektor, berättar hon. Men det var långt innan hon kom till Sverige.

Född i Sãu Paulo
En onsdag i april, 1967 föddes Hadassa Gedankien i Brasiliens största stad, São Paulo som har hela 21 miljoner invånare. Där levde hon tillsammans med sina två äldre bröder, sin mamma som var utbildad lärare, men då hemmafru och sin pappa som drev den möbelaffär som funnits i familjen i generationer.

– Jag skulle vilja säga att vi levde ett medelklassliv, berättar Hadassa.

Redan som 18 åring började hennes karriär som språklärare i Brasilien och genom åren har hon arbetat med både barn och vuxna inom ämnet modersmål och engelska. När hon var ca 26 år fick hon sin post som rektor. För att bredda sin kunskap inom engelskan valde Hadassa något år senare att läsa till en engelskakurs, vilket blev ett intensivt år på Cambridge university i London. Men fokus hamnade inte bara på utbildningen. Via en dejtingsida träffade hon Anders Niemi från Pajala, hennes nuvarande man.

– Vi började först att chatta och kom till underfund att vi ville fortsätta träffas, berättar hon och ler.

Från Brasilien till Pajala
Hon har alltid trivts väldigt bra i Brasilien, men kärleken fick henne att följa med till Sverige. Hon packade sina väskor och reste från sitt hem i stora São Paulo med 21 miljoner invånare till Pajala och 2000 invånare. Vilket innebar en extremt stor omställning. För första gången i livet fick Hadassa lära sig svenska och att handla kläder från kataloger.

– Alla visste vem jag var i Pajala. Jag kände mig lite som en turistattraktion, det var ju inte så vanligt att utländska personer bosatte sig där, förklarar hon och fortsätter.

– Skulle man köpa kläder var man tvungen att åka två och en halv timmes bilresa till Luleå. Vilket man inte gjorde. Då fick jag beställa från kataloger istället vilket var helt nytt för mig.

Efter två år flyttade Hadassa och Anders en sväng till Brasilien, tanken var att prova på, men blev där i ungefär tio år innan de beslöt sig för att flytta tillbaka till Sverige. Under tiden i Sãu Paulo hann paret få två barn, Johanna och Leo.

När Hadassas dåvarande jobb skulle omorganiseras fick hon nog och de köpte ett hus i Nordmaling, fem mil utanför Umeå men möjligheten att jobba som lärare såg mörk ut.

– Tanken var att jag skulle jobba som lärare men det är inte så enkelt, säger hon och fortsätter.

– Det är en diciplinskillnad och en pedagogik här i Sverige som inte finns i Brasilien. Man får inte bara skicka ut eleverna när de inte beter sig och jag hade behövt komplettera en hel del kunskap. För att få en lärarlegitimation i Sverige behövde jag läsa till två år av studier, annars kan jag bara jobba som vikarie. Jag ville inte utbilda mig inom det jag redan kunde, så jag började tänka om.

Universitetet och kommunikation
Till slut blev målet kommunikation, men innan hon kunde ansöka till universitetet var hon tvungen att, ironiskt nog, läsa en engelska kurs.

– Det var så löjligt. Jag var tvungen att läsa till engelska B. Det krävdes för att jag skulle kunna komma in. Min utbildning på Cambridge university gäller inte i Sverige, men i många andra länder och jag har ju 25 års erfarenhet som engelsklärare.

På första försöket kom Hadassa in på utbildningen med start hösten 2016.

– Det var väldigt överraskande att jag kom in, också på första försöket. Det var väldigt nervöst, säger hon.

Äldst i klassen
Hadassa är äldst i klassen, med ganska många år och beskriver själva studerandet som roligt, men den sociala biten är svår.

– Socialiseringen är svår. Jag och mina klasskamrater vi lever inte på samma sätt och vi vill olika saker. Åldern och att jag är utländsk är två omständigheter som gör det svårt, berättar hon.

Hadassa beskriver studentlivet som ”ett steg och en möjlighet för en karriär”. Efter plugget har hon en familj att ta hand om och på fritiden gillar hon att påta i trädgården och brodera under vintertid.
– Det är mycket kring barnen, de ska ha hjälp med hemläxor, det ska planeras med mat och tvättas. Allt som kommer med familjelivet, berättar hon och skrattar.

Det är aldrig för sent att utbilda sig och det finns alltid plats för mer kunskap, om man frågar Hadassa.

–Om något kan man istället vara för ung då vissa inte tar det på allvar, avslutar hon innan det är dags att återgå till plugget.

 

Maja Andersson