Alkohol – det sociala bränslet

Lördagskväll på en klubb i Umeå. Två vänner möts i en gemensam skål. Den ena med vatten, den andra med öl.
Saga Aginger
Lördagskväll på en klubb i Umeå. Två vänner möts i en gemensam skål. Den ena med vatten, den andra med öl.

Ur högtalarna klingar Don’t Stop Believin’. Någon trummar händerna mot bordet i takt till musiken. Stämningen är upprymd trots den dunkla belysningen. En kylig vind drar hastigt genom rummet när dörren öppnas. Rödrosiga ansikten i jakt på värme.
− En öl, den billigaste ni har, säger en blond tjej till bartendern.

Hennes ögon glittrar när det skummar ur fatet. Stolsryggarna är klädda i kappor, bomberjackor och kapuschonger. Det är fredagskväll i Umeå. Den första på höstterminen 2018. Allra längst in, dit vinddraget inte når, sitter ett kompisgäng och sjunger till musiken med röster fyllda av självförtroende. Avslappnade kroppar, vilda gester och planlösa samtal. De är halvvägs genom andra rundan och har nära till skratt. Den varma känslan har infunnit sig. Allt är bra nu.

2011 börjar lida mot sitt slut och nedräkningen har börjat. Bortom blinkande lampor, skratt och hög musik blänker himlen midnattsblå. Älven har frusit till is. Mattias är 18 år och omgiven av välkända ansikten, men allt eftersom timmarna går känns människorna på festen mer och mer främmande. Mattias har testat att dricka, men bara efter att han fyllt 18. Berusad har han aldrig varit. Den här kvällen bjuds det friskt och han tar emot glasen med rödvin som välvilligt sträcks fram mot honom. Grimaserar av en äcklig jellyshot. Samtidigt dyker en tanke upp. En tanke som grott i hans huvud i flera månader. “Varför gör jag det här egentligen, finns det någon anledning?” Där och då, helt odramatiskt, bestämmer han sig för att alkohol inte är något för honom.

− Jag har inte druckit sedan dess, säger Mattias utan något slags eftertryck. Bara ett enkelt konstaterande.
Beslutet var logiskt, anledningarna till varför han inte borde göra det vägde tyngre. Han ler och sträcker sig efter vattenglaset som står på bordet framför honom. Dricker några klunkar innan han fortsätter berätta. Mattias skäl till att låta bli alkohol är många och självklara. Han kan köra bil när han vill, sparar mycket pengar och mår aldrig illa av att han har druckit. Han är skonad från baksmällor och tappar sällan kontrollen över sina ord och handlingar. Men det som låg till grund för Mattias beslut var att det under hans uppväxt fanns mycket alkohol i familjen.

− Då har jag alltid upplevt att jag gillat alla människor bättre när de inte har någon alkohol i sig, konstaterar han.
För honom var det avskräckande att se vuxna i sin närhet bli onyktra.

− Även i min vänskapskrets föredrar jag att umgås med folk när de är nyktra, eftersom människor blir mer eller mindre annorlunda när de dricker, fortsätter Mattias.
Han pratar långsamt, som att varenda formulering vägs på guldvåg. Berusade människor kan enligt honom vara både mindre mottagliga eller alldeles för öppna. Ibland släpper de sina hämningar och börjar prata om precis allt de har på hjärtat. Personligen tycker han vetskapen om att alkohol kan få människor att tappa kontrollen är skrämmande. Han kan förstå de som dricker för att de gillar smaken eller tycker det passar till mat, men utöver det ser han inga fördelar med att förtära alkohol.

Året är 2016 och Saba känner klumpen i bröstet redan innan hon öppnat ögonen. Sömndrucket sträcker hon sig efter glaset på nattduksbordet, men istället för att släcka törsten råkar hon spilla vatten över både sig själv och sängen. Nu är hon blöt, frusen och bakfull. Ångestklumpen växer. Gårdagskvällen spelas upp i hennes huvud, om och om igen.

Gin och tonic, Rihanna och svettiga kroppar. Hade klubben en rökmaskin eller är det bara hennes minne som täckts av tjock dimma? Hade hon kul? Höll på hon på att cykla ned i älven? Saba kryper längre in under täcket. Undviker de kalla ytorna där vattnet träffat lakanet. På sista tiden har hennes utekvällar blivit allt mer oförutsägbara, hon vet aldrig om de kommer bli roliga eller sluta i en snefylla. Denna morgon i vånda är bara en av många, som slutligen leder till att hon börjar trappa ned på alkoholen.

− All ångest är halva anledningen till att jag inte dricker, menar Saba.
Hon har vänliga ögon och pratar obehindrat om saker som för många kan kännas privata. Om hur hon på söndagar kunde tappa all livslust, energi och logik. Även om hon visste att hon haft en trevlig kväll kunde hjärnan lura henne att hon varit jobbig eller sagt något dumt. Bakom Saba står IKEA-påsar i travar på golvet. Trots att hon just flyttat in känns den stora lägenheten varm och hemtrevlig. När hon tar en andningspaus letar sig ljuden från den tickande klockan i köket in i vardagsrummet.

− Den andra orsaken var att jag blev diagnostiserad med en bipolär sjukdom, fortsätter hon.
Medicinerna gick att kombinera med alkohol, men hon förstod snabbt att sjukdomen i samband med onykterhet kunde få henne att ta många onödiga risker. Då började Saba strukturera upp sitt liv, genom att sova ordentligt, äta ordentligt och undvika alkohol. I samma veva lärde hon känna Mattias, som såg det nyktra livet om en självklarhet. Han inspirerade henne till att testa sluta dricka. Månaderna gick och i Sabas ögon förvandlades det till en utmaning, att se hur länge hon kunde låta bli. Nu har ett och ett halvt år passerat.

Det är terminens sjunde lördagskväll. Alldeles för många människor inklämda på 25 kvadrat. Hot Shots, Norrlands på långburk och vin ur plastglas. Händer som pekar kors och tvärs. Drickspelen överröstar tonerna av Icona Pop. I utkanten av rummet sitter tre studenter på fällstolar. De har fastnat i ett flyktigt samtal om varför de dricker. En av dem påstår att hon dricker för att det är gott, att hon inte ser någon skillnad på öl och Coca cola. En annan instämmer och berättar livligt om hur mycket han uppskattar whiskey, allt för att stärka sitt argument. Den tredje skakar på huvudet och konstaterar att hon dricker för att bli full. För känslan och modet som alkoholen medför. Samtalet byter snart riktning och de fortsätter sippa på sina medhavda drycker.

När Saba bestämde sig för att sluta dricka var hennes vänner förstående. Till en början fanns det de som inte tog henne på allvar och ifrågasatte beslutet, men det motiverade bara henne ännu mer. Snart hade alla i hennes närhet accepterat det. Numera umgås hon mest med människor som inte dricker så mycket eller ofta. Men i nya sällskap, kanske på fest hos någon hon inte känner, möts hon stundvis av många frågor.

− Det som oftast händer är att någon ber mig smaka deras goda drink och jag säger “tack det är bra”. Sedan frågar personen fyra gånger till och jag fortsätter svara nej, berättar Saba.
Under historiens gång gestikulerar hon, förställer rösten och lägger till ljudeffekter. Ibland möter hon människor som har svårt att släppa att hon inte dricker, men nu var det ett tag sedan det hände. Saba har nämligen ett knep för att inte dra till sig så mycket oönskad uppmärksamhet.

− Jag har märkt att folk blir lite obekväma om jag är på en fest och inte har något alls att dricka, förklarar hon.
Ofta leder det till fler frågor och kommentarer. Men om hon har med sig alkoholfri öl, energidryck eller läsk är det inte lika många som reagerar.

− Då tänker folk att jag är en av dem, att de kan fucka upp eftersom jag också dricker, skrattar hon.
Saba har insett att det kan göra skillnad att bara dricka ett glas vatten, eftersom det lika gärna skulle kunna vara vodka sprite. Det skulle kunna beskrivas som ett osynligt kontrakt mellan alla som befinner sig på en fest. Så länge alla befinner sig på ungefär samma nivå av fylla är det okej, men om någon är nykter sitter denne på makten att döma de andra.

Saba tror det kan vara enkelt att fastna i vänskaper där festandet blir till ens identitet. Om det är så man lärt känna varandra kan det automatiskt bli jobbigt om en person inte vill dricka. Men den inställningen förekom mest när hon själv drack. Numera träffar hon människor som är nyfikna eller tycker det är coolt att hon inte dricker, vilket Mattias också kan vittna om. Han får ofta höra att han är duktig och att folk respekterar hans beslut.

− Det är liksom motsägelsefullt, att folk är medvetna om hur dåligt det är med alkohol, men ändå dricker, säger han eftertänksamt.
Även han stötte på en del motstånd, främst när han var 15 och kompisarna började dricka. Då räckte det oftast inte med ett nej. Mattias blev kallad “party-pooper” och blev bjuden på färre fester och tillställningar, vilket resulterade i en känsla av utanförskap. Trots att samma mentalitet kan leva kvar bland folk i hans egen ålder upplever han att acceptansen ökat i takt med att människorna i hans närhet mognat. Mattias låter blicken vandra upp i taket och rättar till ärmarna på den vinröda munkjackan. Han har inte reflekterat så mycket över sitt beslut tidigare, det har alltid känts helt naturligt. Dock tror han det har sin fördel att han inte provade att dricka förrän han fyllt 18.

− Möjligtvis hade beslutet varit svårare om jag, som de andra i min umgängeskrets, hade börjat dricka när jag var 15, tillägger han.

Söndag på universitetsbiblioteket och knappa två veckor kvar till tenta. Några tjejer i 20-årsåldern prokrastinerar pluggandet genom att avhandla helgens festligheter. En av dem var nykter under gårdagens utgång och är nöjd med sitt beslut. Dels för att hon kan vara peppad utan att vara full. Men också för att hon, efter flera års erfarenhet, vet hur dåligt hon kan må efteråt. Särskilt nu när mörkret faller tidigt. Dock tror hon att det kan behövas lite alkohol för att komma ur skalet ibland.

− Det kan kännas jobbigt att börja prata med människor om jag inte känner mig hundra procent bekväm med dem. Då dricker jag för att lätta på stämningen och kunna prata obehindrat med alla, berättar hon.
Hon tror också att själva miljön på nattklubbar kan bidra till att många dricker.

− Ibland är jag nykter på förfester och börjar dricka när jag följer med ut för att det plötsligt känns obekvämt, fortsätter hon.
De andra tjejerna instämmer. Klubbar är uppbyggda för att man ska dricka eller dansa. Fulla människor rör sig naturligt mellan baren, dansgolvet, toaletten och rökrutan. Men som nykter är det lätt att fastna i ett ständigt letande efter sina vänner. Det är också betydligt svårare att känna sig bekväm. En av tjejerna beskriver det som att hon känner sig begränsad av sig själv, när det blir så tydligt att alla andra är fulla och avslappnade.

Mattias känner igen tjejernas resonemang. Han är ofta på nattklubbar och kan tycka det är jobbigt, särskilt när fulla människor tappar kontrollen över sina kroppar. Med tiden har han lärt sig slappna av och släppa loss, trots tryckande hoper och främmande ansikten. Han tror att det hade varit mycket trevligare om folk var nyktra, förutsatt att de kunde vara sig själva utan alkohol.

− Vissa använder alkohol som någon typ av flytande självsäkerhet. Men jag tror hellre på att man ska jobba på att känna sig säker i själv, säger han.
Mattias förstår att människor dricker för att ha roligt, bli mer avslappnade eller må bättre. Han önskar att de kunde ha kul utan det, eller ha sämre perioder i livet utan att behöva dricka för att göra det bättre.

− Jag ser hellre att det är genuina känslor, som kommer inifrån och inte från alkoholen, konstaterar han.
Saba håller med honom, hon ser beslutet att sluta dricka som en investering i sig själv. Hon rynkar pannan och vrider på munnen medan hon funderar på vad hon saknar mest med att dricka.

− Den varma känslan man får i kroppen, känslan av att allt är bra nu, säger hon slutligen och tillägger

− Men det är också därför jag inte dricker. Jag tänker att det kanske inte är så bra att den känslan endast infinner sig efter att man tagit några vodka-shots.

Text och foto: Saga Aginger

Redaktionen