Är du också lost in space?

Att fastna i rymden utan möjlighet att kontakta jorden. Ensamheten som infinner sig och paniken över att ingen kan höra en dö. Tystnad. 

På senaste år har en uppsjö av den här typen av filmer intagit bioduken och fått 3D-glasögonprydda besökare att med öppen mun hänföras av vyer av en värld man inte riktigt förstår.  Jag är själv en trogen rymdfilm-slukare efter att filmen Moon (2009) tog mig med storm.

Att vara helt ensam och utelämnad till sitt öde tror jag är en rädsla som finns inom många av oss. Samt att upptäcka nya saker är en önskan och en drift som många bär. I rymdfilmerna kombineras detta med något man inte riktigt förstår, rymden. Och allt spännande som den innefattar.

För visst är det spännande med svarta hål och rymdstormar på Mars?

Men alla har inte turen att åka ut i rymden. Eller kanske oturen om man ser till några av huvudpersonernas öden. Rymdfilmen tar med en ut på en resa ut i det okända. För oss vanliga dödliga som inte har råd att åka med Richard Bransons galactic-resa eller heter Fuglesang i efternamn är det kanske så nära vi någonsin kommer rymden. Vi får istället resa på oss och promenera ner till bion för nästa rymdfilm. För trenden säger att det kommer fler.

Text: Hanna Kalla

Hanna Kalla