Boendebristen i Umeå kräver olika lösningar av studenter


I sin fyra på Mariehem, har Elvira bott tillsammans två vänner sedan tre år tillbaka. En boendelösning, som enligt henne har fungerat mycket bra.
I sin fyra på Mariehem, har Elvira bott tillsammans två vänner sedan tre år tillbaka. En boendelösning, som enligt henne har fungerat mycket bra.

Umeå är för många en eftertraktad stad att studera i, däremot är staden listad som en av de svåraste i landet att få ett studentboende i. Umeå Universitet grundades 1965, och med sina 37 000 studerande är det en av Sveriges största studentstäder. Alltifrån Designhögskolan, olika ingenjörsutbildningar till tandläkarhögskolan finns här. Med sitt breda utbud av utbildningar, färgstarka studentliv och kulturella tillställningar, är det en för många eftertraktad stad att spendera sina högskoleår på. En stad med 125 000 invånare, belägen i en del av Sverige som få besökt innan de valt att flytta hit.

Hösten 2015 flyttade Elvira Lundvik, 23, till Umeå för att plugga. Hon kom in som reserv på Samhällsplanerarprogrammet, en utbildning hon sedan flera år tillbaka hoppats komma in på. I och med att det positiva antagningsbeskedet kom just efter terminens start, fanns ingen tid över för att leta boende. Från hemstaden Skellefteå tar det två timmar att pendla med buss, något som Elvira hoppades att slippa. Istället fick hon sovplats på en barndomsväns soffa i en liten källarlägenhet. Där spenderade Elvira den första månaden av sin studietid, innan hon fick tag på ett eget boende. Tre års köpoäng på Bostaden räckte till en fyra på Mariehem.

– Det var sju personer före mig i kön, men eftersom lägenheten enbart är för studenter, och den är så pass stor, kan jag tänka mig att det inte är så många som har råd att betala hyran för den, berättar Elvira.

För hennes del löste hon månadskostnaden – på närmare 10 000 kronor – genom att fråga två vänner om de ville flytta in med henne. Den hundra kvadratmeter stora lägenheten är belägen på andra våningen i ett rött tegelhus, några hundra meter från Ica Kvantum på Mariehem. Direkt till höger i hallen ligger ena sovrummet, en liten etta som anslutits till den större lägenheten. Där bor kompisen Evelina, och vägg i vägg med henne har Elviras andra kompis Elin ett sovrum. Tjejerna har bott tillsammans sedan tre år tillbaka, och numera spenderar även Elviras pojkvän Jonathan den största delen av sin tid i kollektivet.

– Det bästa med att bo i kollektiv med sina vänner, är att det alltid finns något att göra och någon att umgås med, berättar Elvira medan hon smuttar på en kopp kaffe vid matbordet i köket.

Vid spisen står Elin och lagar middag, i den gråa soffan ligger Jonathan och virkar och i bakgrunden hörs ljudet från SVT:s nyhetssändning. I vardagsrummet, som är placerat i mitten av lägenheten, umgås de ofta tillsammans. Elvira själv är den som främst inrett i lägenheten, och med tavlor på väggarna, små prydnader på olika hyllor och blommor i alla fönster ger hemmet ett mycket trevligt intryck.

– Jag tror att det är en stor fördel att vi alla känner varandra sen tidigare. Eftersom lägenheten är så pass stor hade det kanske gått ändå, men jag vet inte om jag hade velat dela boende med någon jag inte känner så bra, säger Elvira.

Hur det blir med boende framöver, är hon dock osäker på. Efter jul väntar en sista kurs, innan hon avklarat sin totalt fyra års långa utbildning. Eftersom lägenheten enbart får hyras av studenter, har hon funderat på att flytta till en annan stad med större bostadsutbud, alternativt köpa ett boende.

– Ifall vi blir kvar här, Jag och Jonathan, antar jag att vi kommer köpa bostad. Jag har ju redan förbrukat mina köpoäng på den här lägenheten, och chansen att vi får tag på en ny lägenhet med en rimlig månadshyra känns inte så stor här i Umeå, berättar hon.

Att boendemarknaden i Umeå har sett mörk ut en längre tid, är ingen nyhet. Ständigt byggs nya hyresrätter och bostäder, och här och var i staden syns höga lyftkranar som sticker upp över de höga hustaken. Trots det, är det flera studenter som några veckor in på höstterminens gång, fortfarande står utan egen bostad. Somliga tar in på hotell de första veckorna, andra letar i sin kontaktlista efter någon som kan ge dem husrum.

– Jag bestämde mig bara några dagar innan terminens start att jag skulle flytta hit, berättar Markus Persson, 21. Jag hade aldrig satt min fot här i Umeå, och absolut inte haft en tanke på att ställa mig i någon bostadskö tidigare.

Trots det tog han i slutet av sommaren sitt pick och pack och lämnade barndomshemmet i Bromma för att börja på Sjuksköterskeprogrammet. När flyget landade på Umeå flygplats, en morgon i augusti, var det varma vindar och en solig himmel som mötte honom. Med en väska i varsin hand flyttade han först till Nydala, till en lägenhet han fick hyra av ett par som åkt på semester till Dubai. Boendet fick han via en annons på blocket, och under de två veckor han fick hyra den, planerade han att känna efter vad han tyckte om staden och utbildningen.

– Jag insåg väldigt snabbt att jag trivdes här i Umeå, och även med utbildningen. Tyvärr hade jag ju endast mitt boende i två veckor, så när de var slut var jag tvungen att hitta något nytt.

Allt han fick tag på var dyra andrahandskontrakt, ett sovrum i någons källare eller ett korridorsrum för långt mer än vad det egentligen kostade. Under nollningen lärde han dock känna flera personer i klassen, och i mitten på september i år flyttade han in hos en kompis på Tvistevägen. I den 25 kvadratmeter stora lägenheten finns en säng, en bäddsoffa, några hyllor, en tv-bänk, en tv och ett litet matbord för två personer. De två killarna har delat på boendet i några veckor nu, och det är tydligt att de fått samsas om utrymmet.

– Jag tänkte att jag skulle bo här i en vecka, max. Men som du ser är jag ju kvar här, säger Markus.

Till höger om ytterdörren ligger all Markus packning – de två väskor han tog med sig vid flytten upp. Kläder och saker han tagit med för hela höstterminen, som han ännu inte packat upp. Markus sitter på bäddsoffan, på väggen ovanför hänger en karta med nålar utsatta på de länder hans kompis besökt.

– Just tack vare att jag lärt känna många personer här, har det gått bra hittills. Killen som jag bor med är jättesnäll, dock kan det ju bli lite jobbigt att bo två personer på en sån här liten yta, berättar han.

Han hoppas hitta ett eget boende så snart som möjligt, men ifall ingenting dyker upp inom kort har han en annan vän som även han har en ledig soffa.

– I nuläget är det väldigt trevligt att bo med en kompis, men jag känner ju såklart att jag är i vägen. Det är nog det jobbigaste, att känna att man är i vägen och tar plats, även om de inte klagar över det, säger han och tittar med en ursäktande blick runt i lägenheten.

Balticgruppens studentlägenheter på Tvistevägen, som ligger några hundra meter från universitetet, är eftertraktade av många. För att få en bostad där krävs inga köpoäng, eftersom Balticsgruppens systemet bygger på att det är först till kvarn som får en lägenhet. Under våren tillkom 302 nya lägenheter i området, och fler är på väg. Detta system är dock ovanligt, och de flesta andra områden där studenterna bor, ägs av fastighetsbolag som kräver år av kötid för deras bostäder. Ser man däremot till att vara ute i god tid, och ställa sig i kö något år innan man flyttar hit, är chanserna stora för att få ett rum i korridor.

Charlie Nordlinder, 21,flyttade från Åsele till Umeå hösten 2016 för att börja på Högskoleingenjörsprogrammet i byggteknik. Han hade några år innan det fått höra att det var svårt att som student få tag på ett boende i Umeå, och på inrådan av en vän ställde han sig i bostadskö två år innan flytten hit.

– Jag sökte boende redan innan jag fått veta att jag kommit in på programmet faktiskt. Just på grund av att det krävs många års köpoäng att få ett boende, ville jag vara ute i god tid.

Efter att antagningsbeskedet från högskolan kom under sommaren, åkte han till Umeå för att kolla på olika studentrum. De köpoäng som han vid det laget samlat på sig, räckte till ett studentrum i korridor, och efter två visningar fick han ett rum på Rullstensgatan. Det 21 kvadratmeter stora studentrummet rymmer det mest behövliga: en säng, ett skrivbord, en hylla och några prydnader. På väggen i det lilla rummet hänger Charlies cykel och en väska med träningskläder ligger slängd på golvet.

– Jag är ju inte så himla intresserad av inredning och sådant, men om man vill kan man nog få det riktigt mysigt i de här rummen. Däremot är det ju en liten yta, och skulle jag stanna inne på rummet en hel dag skulle jag nästan bli galen, berättar Charlie skrattande.

I korridoren bor det fler personer, något som Charlie trivs mycket bra med. I köket, som alla i korridoren delar på, står en stor brun soffa, några matbord och ett piano som en boende för några år sedan valde att ta dit. En gammal tjock-tv står uppställd på en hylla. Huset byggdes på 90-talet, och inredningen talar för att många studenter har kommit och gått sedan dess.

– Det bästa med att bo i korridor är nog att man aldrig är helt ensam. Vaknar man upp bakis en söndagsmorgon och vill ha sällskap, är det bara att gå ut till köket. Det är alltid någon som är hemma och någon som vill umgås, berättar Charlie.

För hans del är det inga problem att dela köksyta med andra. Han berättar att alla han bor med att mycket renliga, och tillsammans hjälps de åt att städa efter sig. Trots att boendeytan är relativt liten, och kylskåpen delas med andra, anser han att det finns många fördelar med att bo i korridor. Framför allt eftersom en korridorsrum inte kräver lång kötid, och poängen förbrukas heller inte om man studerar.

– Jämför man dock med ett boende i Åsele, är ju min hyra ganska hög. Jag betalar runt 3 000 för rummet, och där hemma hade jag säkert fått en tvåa för den hyran.

Trots det är han nöjd med sin boendesituation, och rekommenderar dem som saknar boende att leta efter korridorsrum. Efter några månader i kö brukar de flesta få tag på ett rum.

Men för dem som inte vill dela kök, sova på en soffa eller saknar köpoäng, finns det studenter som valt att köpa en lägenhet. Bostadsrätter finns det många av i Umeå, och har man råd finns det flera lägenheter nära universitetet som man kan köpa. Priserna varierar beroende på vilket område man tittar på, och för dem som vill hålla sig nära campusområdet finns flera eftertraktade områden. Berghem, Liljansberget och Ålidhem erbjuder bostäder i olika prisklasser och har man möjlighet att köpa kan man i längden göra en stor vinst.

– Jag ser det som en investering, allt jag betalar in kommer jag ju få tillbaka. Jag skulle rekommendera att alla som har möjlighet till det, köper en bostad, berättar Amanda Ögren, 22.

Amanda flyttade från Skellefteå till Umeå förra hösten för att börja på Lärarutbildningen, ett fyraårigt högskoleprogram. De första åren efter gymnasiet spenderade hon med att jobba, och började spara pengar tidigt. Däremot var planen aldrig att stanna i hemstaden, och när antagningsbeskedet från högskolan kom, började hon direkt att leta bostad i grannstaden. Det visade sig att det var lättare sagt än gjort, och när hon insåg att köpoängen på Bostaden inte räckte till att få en lägenhet började hon istället att leta efter annonser på Blocket och i olika Facebookgrupper.

De första månaderna i Umeå fick hon hyra ett rum i en annan students tvårumslägenhet. Sovrummet, som gjorde plats för det mest behövliga, betalade hon drygt tretusen kronor för. Kort innan sommaren fick hon veta att hon snabbt behövde flytta ut, och stod då helt utan bostad bara några veckor innan vårterminens slut.

– Jag blev tvungen att ta det första jag kom över. Jag fick flytta in i en femma med tre andra personer, där jag hyrde ett rum tillfälligt. Det var även då jag bestämde mig för att köpa en bostad istället, för att slippa risken att bli uppsagd, eller betala mer än mitt boende var värt, berättar hon.

Efter några veckors letande fann hon en tvåa på Berghem. Lägenheten var uppdelad i två rum och kök och belägen i ett område hon trivdes bra i.

– Egentligen hade jag velat köpa något med mer öppen planlösning, men eftersom hyran skulle bli för dyr att stå för själv, var jag tvungen att hitta något där jag kunde ha en inneboende.

Lägenheten är mycket ljus och det syns att den nyligen renoverats. I vardagsrummet med nylagt trägolv och stora fönster, har Amanda sin säng. På grund av både lån och amortering, valde hon att ta in en inneboende för att spara pengar.

– Jag har inga problem med att ha sängen i vardagsrummet. Vi har ändå varsitt rum, och bara att veta att jag bor på ett ställe som jag äger helt själv, gör att det absolut är värt det. I framtiden när jag pluggat klart kan jag dessutom sälja lägenheten och köpa något större.

Tack vare tre års besparingar och en del hjälp från familjen, hade hon möjlighet att både köpa och renovera lägenheten. Precis som den person hon själv bott hos tidigare, la Amanda ut en annons där hon sökte en inneboende innan höstterminens start. Hon fick in många svar och efter en tids letande hittade hon en tjej som hon trivdes bra med.

– Dessutom har vi skrivit kontrakt, så för hennes del finns det ingen risk att bli utslängd just innan vårterminen slutar, lägger hon till med en leende.

Trots att letandet efter ett boende kan se olika ut för många, hittar de flesta tids nog en yta att bo på. Även om det för vissa innebär att de måste sova på en soffa under några veckor, eller hyra in sig i ett rum där hyran överskrider det egentliga priset. Gemensamt för de flesta, är dock att de alla anser att det är värt det. Studentlivet i sig och en utbildning de länge velat gå, tillför mer än de veckor eller månader som det kan ta för en del att hitta en långsiktig bostad.

Bild och text:  Amanda Hällsten

Redaktionen