Ett försök till att förklara nordisk identitet

På Västerbotten Museum har man försökt, med hjälp av foto och film, förklara vad nordisk identitet är.
Lisa Karlsson
På Västerbotten Museum har man försökt, med hjälp av foto och film, förklara vad nordisk identitet är.

Uppe i norra Europa ligger Sverige. Ett litet land som tillhör norden. Uppe i den norra delen av Sverige ligger Umeå och i Umeå ligger Västerbotten museet. I några runda rum har flera olika tavlor hängts upp, dessa bilder ska berätta för besökarna vad nordisk identitet är.

Det är en vacker höstdag. Solen lyser och även fast det är i mitten av oktober och hösten spridit ut sig över landet är den svaga vinden inte kall. Träden har ännu inte tappat alla sina blad och de röda och gula löv som tappat greppet från trädets grenar ger en färgstark känsla över den annars gråa och trista marken. Ett par unga tjejer går med barnvagnar och pratar högt och glatt. En man går förbi, lite längre bort springer hans hund och leker med en pinne i sin mun. Några joggare springer förbi. Det är fortfarande tidigt på morgonen, klockan har ännu inte slagit tio. Vid dammen simmar några änder förbi, kanske njuter de av den sista dagarna innan kylan fryser deras lekplats. 

När klockan äntligen slår tio öppnar dörrarna till det röda tegelhuset, Västerbottens museum. Inne i den vita entrén har museets anställda börjat röra sig runt. Några anställda håller på med museets nästa fotoutställning, som alldeles snart ska öppnas på museet. Utställningen heter Almost Perfect och handlar om Nordisk Identitet. Det är ett projekt med foto och film och där flera fotografer har försökt att få fram sina föreställningar om de nordiska länderna och vad som definierar dem. 

Bilderna i de runda och fortfarande en aning stökiga rummen, visar olika personer, olika nyanser på huden och olika kön. Det är nakna kvinnor som kryper runt i en gräsmatta. Några ungdomar som dricker mycket alkohol på en fest och en annan bild visar ett nära porträtt av ett man med slickat hår. De är alla olika men ändå samma. De tillhör den nordiska identiteten. 

Skev självbild 

Entrén till museet lyser vit, vita väggar som lyses upp av starka vita ljus. En mjuk matta ligger precis intill dörren. Där i entrén står Helena Magnusson. Hon är avdelningschef för museet och jobbar med utställningar på museet. Hon har jobbat där sedan 2002. Hennes hand är varm av att varit inne i den varma lokalen. Hon sätter sig ner vid ett runt vit bord, alldeles intill entrén. Hennes hår är kort och brunt och hennes blåa ögon lyser av nyfikenhet. Hennes klädsel för dagen är en mysig röd tröja och en mörk cardigan över. 

På Västerbotten museet är det viktigt att inte bara ta upp om historia, som är vanligast för museum, utan även att visa olika skeden man går genom, förklarar Helena Magnusson. 

– Vi jobbar samtidigt med samtiden för det är ju morgondagens historia, det är viktigt att dokumentera det som händer idag, saker som blir relevanta för framtiden, säger Helena Magnusson. 

Även fast hon har en stor roll med utställningen har hon svårt att sätta de exakta orden på vad som är nordisk identitet. Efter ett långt tänkande nickar hon innan hon ger sitt svar. 

– Jag tror vi har en bra självbild vi människor i norden, vi har en kanske en skev självbild, säger hon och skrattar. 

– Vi är nog ganska bundna till naturen i den här nordiska identiteten på ett sätt som är lite mer annorlunda än i andra länder. Men lite att vi har den här skeva självbilden, framför allt i Sverige, med att vi inte blivit utsatta för krig, vi har haft fred i 200 år och det tror jag har präglats oss. I Norge och Finland är det annorlunda, jag tror de har sin egna identitet, en nationell identitet och jag tror att Sverige är lite svaga där, säger Helena Magnusson. 

Helena Magnusson hoppas att besökarna som kommer på utställningen kommer att få med sig ett annat perspektiv än vad de hade innan de såg utställningen. Hon tror att många har en stark bild av hur världen ser ut men att det kan vara svårare än så. Med hjälp av denna utställning kan flera få åtminstone en bild och tanke på vad som händer i vår nutid så att historia inte ska repetera sig. 

Reflektera över samhället och sig själv

Inne i sal 9 och 10 på museet håller Alexandra Ellis på att göra i ordning allt till utställningens startdatum. Det är bara några dagar kvar och hon är lite stressad. Hon är utställningens samordnare. Hennes långa svarta hår hänger ner över hennes axlar. Hon är i klädd i en ljusgrön utstyrsel och hon petar upp sina runda glasögon som har åkt ner lite på hennes näsa. Rummen luktar nybyggt och nyfärgat och flera tavlor ligger bara på golvet och har ännu inte blivit upphängda. 

Utställningen har flera olika teman, berättar Alexandra Ellis, men att alla dessa teman har gått genom ett slags filter som är den nordiska modellen, hur det egentligen funkar i norden. 

– Dessa fotografer har vänt blicken mot det vardagliga, hur är det i de nordiska länderna? Är det viktigt med en nordisk identitet, finns den ens? 

Och om nordisk identitet, vad det är för henne har Alexandra Ellis det svårt att uttrycka sig och få fram ett svar. 

– Jag vet inte, det är väldigt svårt, jag vill nog inte ens svara på den frågan, jag vill inte lägga mina egna ord över någon annans, jag vill istället ställa den frågan till andra, säger Alexandra Ellis till slut. 

Om att nordisk identitet ens finns är någon hon undrat över själv och är en av frågorna som Alexandra Ellis vill att besökare som ser utställningen ”Almost Perfect” ska ta med sig. 

– Jag skulle vilja att när man går härifrån ska man reflektera över sig själv och sitt samhälle, och vilket samhälle man vill ha, det vore fint om folk lämnar utställningen med sådana tankar, säger Alexandra Ellis glatt. 

Andeliga Sverige 

Några dagar senare sitter en av fotograferna som varit delaktig i utställning i sitt kontors kök och dricker kaffe. Det är Elin Berge, fotografen från Umeå. Hon smuttar försiktigt på sitt kaffe, iklädd en stark lysande gul stickad tröja. Hennes hår når henne precis till axlarna, blont och rakt. I resten av huset hörs röster av andra som jobbar. På övervåningen, via en bred stor trätrappa, hörs mjuk och lugnande musik. Köket är stort, på diskbänken står några smutsiga glas och Elin Berge sätter sig ner vid det stora träbordet som står intill kökets vägg. 

Elin har tillsammans med sitt fotokollektiv, Moment, kommit fram till att de, istället för att rikta kameran mot resten av världen och se hur världen ser ut riktat kameran tillbaka hem på norden. 

– Vi kom fram till olika begrepp, som kännetecknar norden. Dessa begrepp var individualism, sekularism, jämlikhet, skönhet och stil, naturromantik och välfärdsstat, säger Elin Berge. 

Elin Berge valde att försöka skildra det sekulära Sverige. Hon berättar om hur vi i Sverige ser oss själva som normala med hur vi har med staten, kyrkan och friheten men att ur ett globalt perspektiv är vi ett litet extremistland. Efter vidare forskning fick hon fram att av de postkristna sekulära svenska, vilket är de svenskar som är födda inom kyrkan och som firar jul, påsk och de religösa högtiderna, är det bara 23 procent att de tror på Gud. Men Elin Berge forskade även fram att minst 50 procent av de postkristna sekulära svenskarna tror på att något sorts andligt existerar. Det här intresserade henne. Hon bestämde sig för hitta den nya andliga i det sekulära Sverige. Hon hittade en kvinnofestival i Värmland på ett kursgård vid namnet Ängsbacka där andeliga workshops och festivaler ägde rum. Just den här festivalen som hon porträtterade heter Sacred womb och tron ligger på moder natur och den kvinnliga kraften inom kvinnokroppen. Bilderna Elin Berge tog för utställningen är just framställningen av dessa kvinnor i dessa andeliga sammanhang för att visa den andeliga delen av Sverige. 

Ändå, fastän hon arbetat med en utställning som är om just nordisk identitet är det svårt för henne, att också sätta ord på vad som är nordisk identitet. 

– Jag vet inte vad det är, säger hon och skrattar. 

– Jag tycker att det finns starka, jobbiga krafter som pratar om nordisk identitet idag, som försöker påvisa att det har funnits en nordisk identitet eller en svensk identitet som vi håller på att förlora på grund av invandring men jag anser väl att identiteten och den mänskliga kulturen är i ständig förändring. Det finns ingen kärna som är svensk eller nordisk. Det är istället saker som sker i möten mellan människor och det förändras hela tiden, säger Berge. 

Utställningen är, enligt Berge, inte ett försök att säga om vad nordisk identitet är utan mer att försöka ta avstamp i begrep som förknippas med norden. 

Den nordiska familjen

Utställningen ”Almost Perfect” tar sin egna syn på de nordiska identiteter men det är ändå svårt för flera som varit delaktiga i arbetet med utställningen att svara på vad nordisk identitet är. Det är ett begrepp som många inte kan svara på. 

Några dagar har gått och utställningen har öppnat och låter allmänheten få chansen att se och tänka på vad nordisk identitet är. Bland tavlorna går etnologen Ann-Cristin Winroth. Hon går sakta och tittar noggrant på varenda tavla. Hon stannar till och funderar över Elin Berges fotografier och hur det har med nordisk identitet att göra. Vid en väg sitter flera små bilder som ska föreställa hur en fotograf har sett på jantelagen. Winroth tittar noga på alla småbilder. Hon fortsätter sedan in till nästa rum, det är mörkare belysning där inne, mitt i rummet står en bänk. Winroth tittar på bilderna som förestället män i slickat hår. På andra sidan rummet finns bilder som föreställer ungdomar som dricker alkohol på en fest. Winroth sätter sig ner på bänken och tittar sig runt i rummet. Hon tar av sig sin mörkbruna tjocka vinterjacka och petar upp sina glasögon. Hennes hår räcker henne till axlarna och är brunt. Hon är iklädd i en rosa tröja och en svart kjol. 

– Dessa bilder förmedlar olika typer av nordiskt, det förstår jag, säger Winroth men rynkar på pannan. 

– Men om jag hade gått på den här utställningen utan att veta om att de försöker förmedla något nordiskt och sen hade någon frågat mig efteråt vad det var jag hade sett vet jag inte om jag hade kopplat ihop det med norden, säger hon. 

Precis som alla andra andra har Winroth det lite svårt att ändå komma fram till ett svar om vad nordisk identitet faktiskt är. Det svåra begreppet som hittills, inte verkar ha ett 100 procentigt svar på. 

– Jag skulle säga att det handlar om värnandet om demokrati och strävan efter demokrati och jämställdhet på ett ingående sätt, säger Winroth tillslut. 

– Vi är ändå en utpost av Europa, vi befinner oss i det nordligaste området och det gör något med vår identitet, fortsätter hon. 

– Jag tänker att jag har med likheter på en grundförståelse med de nordiska länderna. Så strävan efter konsensus, att man är väldigt uthållig och villig att arbeta. 

När frågan om vad nordisk identitet är har många haft det svårt att svara på frågan, de vet inte vad det är eller kan inte sätta ord på sina tankar. Winroth nickar och ser förståelig när hon får veta hur svårt det varit för andra att sätta ord på vad nordisk identitet är.

– Jag tror vi har blivit fostrade att tänka utifrån nationer och vi är inte fostrade att vara stolta över någon nordisk identitet, det finns en rädsla över någon sorts nationalromantik som skulle kunna bli rasistisk. Vart det kommer ifrån vet jag inte. Vi är som syskon i en familj. Vi ska ha någon att gnabbas med, vi har alla dessa stereotyper om nordiska länder men jag ser det lite som en familj, säger hon och skrattar. 

– När det verkligen gäller så är det familjen som gäller men just idag kanske man inte tänker så mycket på det. Det nog mycket med politik, med media och skola att göra. Vi har för lite inslag som visar det vi har gemensamt i norden. Det kanske inte har funnits den sortens behov innan av olika anledningar, förklarar hon.

Utanför museet har det börjat blivit kallare, snön hänger i ett moln över Umeå i väntan på att få falla sakta ner mot den kalla nakna marken. Inne i det varma rummet, omringad bland fotografier och konst sitter Winroth och funderar om utställningen har lyckats ge sitt perspektiv om vad som är nordisk identitet. En utställning där flera fotografer har varit delaktiga med att skildra sin bit av norden. En utställningen där flera involverade har haft det svårt att veta vad nordisk identitet är. En utställning där fleras förhoppningar har varit att lyckas ge besökare ett nytt perspektiv om vad nordisk identitet är. Men har det lyckats?

– Den har inte lyckats med att ta fram vad nordisk identitet är, om jag ska vara lite kritisk, säger Winroth. 

– Men den har lyckats med att aktualisera temat och den har väckt frågor på intresset på nordisk identitet och vad det kan vara, säger hon. 

Senare den kvällen börjar små snöflingor faller ner över staden. Termometern går ner på minusgraderna och andetagen bildar små rökmoln. Men inga människor som går runt i centrum ser allt förvånande ut. Det snöar i oktober men de bor ändå i en stad i norra delen av Sverige som ligger i det norra Europa, omringat av sina nordiska syskon. Nordisk identitet må vara ett svårt begrepp att svara på. Flera olika perspektiv av flera olika personer. Kanske är det för svårt att ha en fotoutställning som ska svara på den svåra frågan vad som egentligen är nordisk identitet eller så var det precis det som behövdes för besökarna. Nordisk identitet behöver inte vara en enda sak. Det kan vara så mycket mer. Det kan vara den nordiska familjen, det kan vara kärleken till naturen eller det andeliga ritualerna i Värmland. Vad det än är så har Västerbotten museet försökt ge sina besökare perspektivet vad nordisk identitet är för dem, och mer än så kan kanske ingen begära från det röda tegelhuset med de vita varma rummen. 

 

Text och foto: Lisa Karlsson 

 

Redaktionen