EU – den självklara osjälvklarheten

Europaparlamentet i Bryssel. Demokratins högborg, eller bara ett luftslott för etablissemanget? I maj 2019 är det EU-val, men attityderna till institutionen varierar. Särskilt bland unga är engagemanget lågt.
Wilhelm Sandelin Anton
Europaparlamentet i Bryssel. Demokratins högborg, eller bara ett luftslott för etablissemanget? I maj 2019 är det EU-val, men attityderna till institutionen varierar. Särskilt bland unga är engagemanget lågt.

– Vad vet du om EU?

Frågan ekar ut i rummet. Den efterföljande tystnaden är så påtaglig att det nästan känns som att ljudvågorna liksom studsar runt mot de beige väggarna och kastas tillbaka till köksbordet, som en form av fördröjt eko. Mittemot sitter 22-årige Hampus Tegenfeldt. För dagen är han klädd i en ill-orange tjocktröja och ett par löst åtsittande jeans. Det gula skenet från taklampan når knappt ner till köksbordet. Hans ansikte och tunna, svarta skäggstrån lyses upp av de svaga glödlamporna – resten av köket lämnas fördolt i mörker.

– Jag vet att vi gick med i EU 1995. Det vet jag, för det var då jag föddes. Annars har jag nog inte så bra koll. Samhällsinformation i allmänhet är inte prio ett för mig, säger han efter en stunds betänketid.

Han sjunker ner i tystnad. På köksbordet har han dukat upp dagens middag – långsamt tar han en tugga från tallriken framför sig. Klibbiga snabbmakaroner och falukorv, med ett rikligt lager ketchup ovanpå. Korven är lite bränd i kanterna. Hela lägenheten luktar matos.

– Eller ja, lite vet jag ju. Som att EU styr vissa lagar och regler som Sverige har. Men politik intresserar mig inte alls, fortsätter han.

Den 26 maj 2019 är det val till Europaparlamentet. 21 parlamentariker ska väljas till att under de kommande fem åren representera Sverige i EU. Senast det var EU-val, 2014, låg valdeltagandet i Sverige på 51 procent. Bland väljare under 30 år såg statistiken ännu dystrare ut – bara 46 procent gick till vallokalerna. Internationellt lyfts Sverige ofta fram som ett föregångsland vad gäller tillit gentemot politiker och politiskt engagemang på nationell nivå – det brukar talas om att det finns en aktiv medborgardialog och ett stort politiskt intresse, inte minst bland unga. Hur kommer det sig då att så få svenska ungdomar är engagerade i EU-politik?

172 mil söder om Hampus Tegenfeldts dunkelt upplysta kök ligger Europaparlamentet i Bryssel. I det massiva EU-kvarteret blandas alla världens språk i en enda partipolitisk gryta. Bland de stora byggnadskomplexen rör sig en till synes oändlig mängd kostymklädda människor och finansvalpar. Rakryggade med portfölj i hand spenderar de dygnets timmar med att spatsera runt och ha bråttom.

Det krävs hög koncentration för att inte gå vilse väl inne i själva Europaparlamentet. Väggarna är sparsamt utsmyckade med skyltar för att visa vägen, och de buttra fransktalande säkerhetsvakterna är utbildade för att stoppa terrorister, inte för att vara behjälpliga gentemot vilsna svenska journaliststudenter. Det är därför en lättnad att få syn på den svenska europaparlamentarikern Anna Maria Corazza Bildt (M), som möter upp i en av parlamentets huvudbyggnader. Hennes lockiga, nästan silvriga hår och den grå kavajen får henne att sticka ut från alla konservativt svartklädda kostymnissar.

Hon hälsar glatt och leder vägen genom folkmassorna till en sidogång, innan hon abrupt svänger av vid en diskret skyltad svängdörr. ”MEP Bar”, står det. Noga poängterar hon att vem som helst inte är välkommen in – särskilt inte en ung och tanig svensk kille utan kostym. Just det säger hon förstås inte, men det är liksom underförstått.

– Det här är europaparlamentarikernas bar här i parlamentet. Egentligen får bara vi vistas här, men du kan följa med i egenskap av min gäst, förklarar hon.

Barmhärtigt värre. Väl innanför dörrarna är atmosfären som utbytt. De sterila, grå, själlösa korridorerna där utanför hade inte kunnat kännas mer avlägsna. Baren påminner mer om ett mysigt café än något annat – med parkettgolv, bekväma tygklädda soffor och krukväxter. Jazzmusik strömmar ut på låg volym ur en högtalare. Vid bardisken direkt till höger i rummet står en bartender och tillreder en drink. Klockan är just efter ett och stället är fullsmockat. Vissa dricker kaffe, någon äter en sen lunch. Det enda som skvallrar om att vi inte har förflyttats till ett trendigt hipstercafé på Södermalm är de stela, konservativt klädda politikerna som utsöndrar en distinkt yuppie-varning. Anna Maria Corazza Bildt navigerar självsäkert till ett bord som just blivit ledigt längst in i ena hörnet. På vägen dit hälsar hon glatt på alla till synes malplacerade kostymnissar. Stämningen är på topp.

Anna Maria Corazza Bildt slår sig ner vid träbordet och tar fram intervjufrågorna. Hon har krävt att få dem via mejl på förhand – en förutsättning för att intervjun överhuvudtaget skulle bli till. En pressekreterare sitter med i tystnad för att spela in allt som sägs. Anna Maria Corazza Bildt följer manus och levererar perfekta svar på alla frågor. Allting känns inövat, på förhand avgjort.

– Man skulle kunna säga att vi har ett demokratiskt underskott. Jag tror att det har att göra med att många har svårt att identifiera sig med EU-valet. Riksdagsvalet är enklare eftersom att man röstar på det parti man gillar bäst. I EU handlar det mycket mer om personpolitik. Vem representerar mig bäst? Vem tycker jag mest om som person? Vem kan göra skillnad för mig?

Så vad kan man då göra för att öka intresset för europeisk politik? Anna Maria Corazza Bildt skruvar på sig i stolen. Det är uppenbarligen inte en enkel fråga.

– Det är livsviktigt för EU att skapa engagemang. Jag ser det helt enkelt som en fråga om att vinna eller försvinna. Att verka för att unga deltar politiskt är ett av de uppdrag som jag som politiker är som mest hängiven till. Vi måste vara relevanta för unga. Det kan vi göra genom att synas på sociala medier, i skolor och på universitet. Vi måste väcka en debatt om ämnen som är relevanta för unga, säger hon.

På tal om sociala medier är Corazza Bildts pressekreterare flitig på att knäppa bilder för att lägga upp i olika kanaler. Att som politiker visa att man pratar med en ung journaliststudent om ungdomligt engagemang är förstås bra publicitet.

Det finns inga tvivel om att Anna Maria Corazza Bildt är genuint engagerad i de sakfrågor hon driver. Hon pratar mer än gärna om sitt eget arbete, och om vad hon gör för att främja politiskt engagemang. På typiskt svenskt manér försäkrar hon till och med att hon inte ser sig själv som ”bättre” än någon annan. Men det är svårt att bli kvitt den överhängande känslan av politisk elitism. Att den exklusiva MEP-baren utgör en slags klubb för inbördes beundran. Kanske är det hela en bra manifestation av argumentet att EU är etablissemangets högborg, att Bryssel ligger ”för långt bort från folket”. Anna Maria Corazza Bildt rättar till sin grå kavaj och fortsätter:

– Jag älskar ungdomligt engagemang. Det var därför jag tackade ja till den här intervjun direkt, trots att jag aldrig brukar tacka ja till något med så kort varsel. Det betyder att jag måste avboka annat, eftersom att våra dagar är helt fullbokade.

Hon framhåller gärna att hon jobbar för att engagera unga EU-medborgare. 22-årige Hampus Tegenfeldt är ett typexempel på en person som tillhör den målgrupp som Anna Maria Corazza Bildt vill nå ut till. Han är en av dem som aktivt valt att stanna hemma på tidigare valdagar. Men går det verkligen att tvinga fram ett engagemang från en person som framhåller att ”samhällsinformation inte är prio ett”? Hampus Tegenfeldt själv är tveksam.

– Jag röstade inte alls i förra EU-valet. Om jag röstar i vår kommer jag att rösta blankt. Grejen är att jag verkligen inte bryr mig om politik, det skapar bara en massa konflikter. För att dra en jämförelse så var det roligare, och mer intressant, för mig att lära mig mer praktiska saker i skolan. Ur mitt perspektiv finns det inget som kan få mig att bli politiskt engagerad.

Det finns många organisationer och initiativ i Sverige för att engagera ungdomar i politik. En av dem är Europeiska ungdomsparlamentet (EUP). Det är en organisation som drivs ideellt av politiskt engagerade ungdomar i hela Europa och närliggande områden. Rebecka Madsen arbetar som kommunikationskoordinator för EUP Sveriges förbundsstyrelse. Hon berättar om organisationens syfte och vision.

– EUP arbetar för att få ungdomar att bli mer aktiva i demokratin och ha en större insyn i hur EU fungerar. Detta gör vi genom att anordna konferenser, både på nationell och internationell nivå. EUP finns i hela Europa och vi arrangerar konferenser och evenemang året runt. Totalt rör det sig om över 500 EUP-dagar varje år. Vi fokuserar inte bara på den demokratiska aspekten, utan även den kulturella aspekten av att få lära känna människor från olika delar av Europa.

Klockan är 07.45. Rebecka Madsen är alldeles nyvaken. Hon har stora, runda glasögonbågar och är klädd i en tjock huvtröja. Pratstunden sker över en halvtaskig Skypeanslutning. Själv befinner sig Rebecka Madsen i Malmö, men redan samma eftermiddag kommer hon att dra flyttlasset till Stockholm. På så sätt kommer hon att komma närmare EUP Sveriges huvudkontor intill det kungliga slottet. Hon tror att den huvudsakliga anledningen till det låga EU-engagemanget är en brist på kunskap.

– Vi märker att många deltagare på våra konferenser kan väldigt lite om EU. Det saknas helt enkelt i läroplanen. Vi lär oss jättemycket om hur riksdag och regering fungerar, och det är såklart också viktigt. Men faktum är att 50 procent av vad som diskuteras på kommunal nivå påverkas av EU-beslut. Tyvärr är det svårt att få grepp om EU om man inte aktivt letar efter information själv.

Tankarna går direkt till Hampus Tegenfeldt. Det finns nog många som honom i hela EU, unga personer som aldrig själva skulle söka upp information, för att de helt enkelt inte bryr sig. Är det verkligen värt att kämpa för att alla ska engagera sig?

– Vi är partipolitiskt obundna. Jag tror att det hjälper att man får komma till våra konferenser utan att behöva ta en debatt mot en annan ideologisk övertygelse. Vi kan ju se att det är fler och fler ungdomar som är intresserade av sakfrågor snarare än partipolitik och ideologier.

Sammantaget finns det nog en uppsjö av anledningar till att få engagerar sig i EU-politik. Ett bristande politiskt intresse, generell okunskap eller bara en känsla av maktlöshet gentemot EU som institution, för att nämna några. Kanske är det en orealistisk tanke att tro att det går att engagera alla ungdomar – även de som är helt ointresserade av politik. Det måste finnas en egen vilja också, skulle nog många framhålla. Men Rebecka Madsen är försiktigt positiv inför framtiden. Det viktiga är kanske inte att exakt alla engagerar sig, utan att det finns möjligheter för dem som vill göra det, menar hon.

– Jag tror att det går att engagera de allra flesta. Alla har ju någonting som de brinner för. Det kan vara allt från skatter, till djurhållning, till olika typer av internetregleringar. Självklart är det också en fråga om egen vilja, men om man får ungdomar att nischa in sig på det de tycker är intressant så kanske de inser att de faktiskt kan påverka. Jag är övertygad om man på den vägen kan få ungdomar intresserade av EU och bygga politiskt engagemang från grunden.

Text och foto: Wilhelm Sandelin Anton

Redaktionen