Löparboomens baksida – skadorna hemsöker alla

MASSAGE_1500px3E046D53-DFBE-4567-A48A-24BED9E1E5A2
Ett enkelt inrett rum, som ger en kall och steril känsla, där massagebänkens närvaro är obligatorisk. En behandlingsplats för skadade löpare.

Det är en frostbiten eftermiddag utanför gymmet där jag ska träffa idrottsmassören Henrik Lundholm. Han är 40 år och har tagit hand om mängder av skadade löpare. På den snötäckta vägen som leder fram till ingången känns det väldigt härligt att snart få mötas av den varma luften inne i entrén. Under de kommande 45 minuterna ska jag bättre försöka förstå varför det som löpare verkar vara ett omöjligt uppdrag att hålla sig skadefri.

En löparboom pågår i Sverige, och har gjort under en längre tid. Aldrig tidigare har så många sprungit. En rapport från den svenska löpartidningen Runners World visar att 40 procent av svenskarna springer. Och en undersökning från Novus visar att 33 procent av svenskarna anser att löpning är den bästa träningsformen. Ålder eller träningsbakgrund spelar ingen roll, löpningen är till för alla. Men rapporten från Novus visar också att mellan åldrarna 36-55 är aktiviteten som störst. Det behövs inga dyra gymkort för att börja, ett par skor och ett par steg utanför dörren är allt som krävs. Människan har alltid tagit sig framåt genom att springa, och idag har vi en enorm mängd kunskap till löparens gagn. Låter lätt som en plätt.

Trots detta drabbas var och varannan löpare, oavsett nivå, av skador. Fastän vi idag genom forskning känner till egenskaperna hos varje ben i vår kropp, och har skapat renodlade yrken för att hålla ihop kroppens funktionalitet, fortsätter vi att skada oss. Dagens löpare borde i teorin kunna vara helt befriade från skador, kan tyckas. Men att hitta en löpare idag utan skadehistorik är som att hitta en nål i en höstack. Alltså nästan omöjligt.

Många som springer har sannolikt vid något tillfälle tagit massage, eller åtminstone känt ett behov av det. Den här typen av vård är lika viktig i förebyggande syfte som i behandlande syfte. Det menar åtminstone Henrik Lundholm, som möter upp mig i gymmets reception och hälsar mig välkommen med ett bestämt handslag. Henrik tar täten upp för en trappa, och sedan upp för ytterligare en trappa. Vi passerar ett starkt upplyst rum med vita väggar och speglar längs rummets kortsidor. Ett par skivstänger står sporadiskt utplacerade i rummet. En medarbetare på gymmet passeras oss med ett piggt leende på läpparna. Sedan når vi fram till rummet för massagen.  

Någon som tagit massage av Henrik vid upprepade tillfällen och som vet hur det är att dras med långvariga och återkommande skadebesvär är Daniel Björkman, eller “Danne” som han kallas. Danne är 42 år, arbetar som snickare, och är inte långsam med löparskorna på. Han har vunnit och kommit på pallen i flera lopp kring Västerbotten och Norrbotten under de senaste åren, samt sprungit klassiska Lidingöloppet (30 km) under drömgränsen två timmar. Innan Danne började springa var det främst styrketräning som han höll på med, men redan där och då fick han börja bekanta sig med skador.

– Farsan hade nycklarna till ett gym och jag brukade haka på honom, så började det. En gång körde jag dips med vikter under ett pass och halkade framåt, bröstmuskeln gick sönder, berättar han.

Danne beskriver känslan som när man plötsligt tappar luften. Han ställer ner kaffekoppen som han precis druckit ur på bordet och visar med handen mot bröstet var bristningen i bröstmuskeln uppstod. Den incidenten blev faktiskt startskottet för hans löparkarriär, då styrkeövningarna som han kunde utföra på gymmet plötsligt begränsades kraftigt. Lusten för träningsformen minskade mer och mer. Efter att ha känt sig lite lat och omotiverad under en tid blev han instruerad att börja löpa då han sökte upp en personlig tränare för kostråd. Löpningen började ta fart våren 2011, och fastän han rönt stora framgångar sedan dess har löparsatsningen varit kantad av skador. Löparknän, hälsenebristningar, bristningar i foten och en överansträngd andningsmuskel är sådant som Danne fått brottas med.

– Tyvärr blir det lätt att man skippar prehaben och går direkt på löpningen, eftersom all tid man lägger på annan träning än löpning är förlorad tid, säger han med ett snett leende.

Danne tror att många av de skador som löpare, inklusive honom själv, dras med skulle kunna förhindras. Han pekar ut förebyggande träning och att inte göra för mycket på för kort tid som avgörande.

– För många som börjar springa är själva orken inget problem, men det gäller att låta kroppen anpassa sig, då gäller det att öka intensiteten och längden på passen successivt.

Han pekar ut massage som väldigt viktigt i både förebyggande och vårdande syfte, och har själv tagit hjälp av det vid upprepade tillfällen.

– Jag fick en gång en muskelknut i låret som jag fick hjälp att ta bort genom massage, det gjorde fruktansvärt ont men hjälpte bra, säger han och skrattar lite.

Det spelas stillsam och harmonisk musik från en stereo som står på en brun pall i massagerummet. En numera gammaldags stereo där en skiva ska in i spelarens ovandel. Bakom massagebänken som står placerad mitt i rummet finns ett fönster, och bredvid fönstret en spegel. Benen ska få sig en rejäl omgång och intervjun med Henrik påbörjas i samma stund som massagen inleds. Henrik har i sitt yrke varit i kontakt med många löpare, på olika nivåer, som gjort sig illa av löpningen. Han menar att löpningen sliter hårdare på kroppen än andra konditionsidrotter.

– I löpningen så får kroppen ta emot stötar i varje steg, stötar som är flera gånger kraftigare än din kroppsvikt. Det händer inte på samma sätt i andra konditionsidrotter. I exempelvis simning, skidåkning eller cykling utsätts inte kroppen för liknande stötar, menar han.

Någon som instämmer i detta är fysioterapeuten Mikael Niklasson, 50 år, som har arbetat med skadade löpare sedan 1992. Han har märkt en generell förändring i löpares fysik över tid. Framförallt en förändring i förutsättningarna att hålla sig skadefri.

– Jag har ingen vetenskaplig grund för det här, men jag tror att löpares grundfysik var bättre förr än nu. Vi är mer stillasittande idag och har inte fysiskt krävande jobb på samma sätt som förr, sen åker vi buss eller bil överallt, säger han.

Mikael menar att den fysiska aktiviteten är mer fokuserad till enstaka tillfällen idag mot hur det var förr, och att ovana löpare kör på allt vad de har utan att ha rätt grundfysik för det.

– Många tänker nog att man kan löpning utan till, att springa är ju något man gjort sedan barnsben, till skillnad från andra idrotter där det är avgörande att få en teknikgenomgång. Men har kroppen inte förberetts ordentligt för ansträngningen, och det kanske var länge sedan sist man sprang, då kommer skadorna, säger han.

Det är framför allt de undre kroppsdelarna som Mikaels löpande kunder får problem med. Han nämner baksida lår, utsida knä och muskelfästen kring dessa områden som särskilt utsatta. Mikael har också en annan spaning, och det är att självbilden kan behöva ses över bland löpare, inte sällan hos män. 

– Många kan nog ha lite för höga tankar om sin prestationsnivå och köra på för hårt, kanske att man tror sig kunna springa lika bra som i ungdomen så fort man börjar om igen. Man behöver vara medveten om sin fysiska status för att undvika att dra på sig skador, menar han.

En undersökning från Novus visar att 48 procent av alla män som tränar skadar sig, medan samma siffra för kvinnor är 28 procent.

Massagen är avkopplande och påfrestande på samma gång. Henriks tumme trycks ned djupt in i höger baksida lår och pressas sakta uppför benet. Smärtan strålar skoningslöst genom kroppen och tar över hela medvetandet. Tummen dröjer sig kvar på den punkten i låret där det gör som mest ont, blir plötsligt lite irriterad över detta. Men självklart finns en orsak till att den punkten behövde ännu kraftfullare behandling, säger mitt sunda förnuft. Det vore ingen framgångsrik affärsidé att utan mening plåga sina kunders baksida lår. Accepterar läget, koncentrerar mig och biter ihop för att hänga med i samtalet. Inte helt oväntat tror Henrik också att en avgörande orsak till skadesituationen är att folk har för bråttom.

– Som ny löpare måste man låta kroppen hinna anpassa sig till den nya ansträngningen, och som erfaren löpare måste man låta återhämtning och vila ta den tid det tar, säger Henrik.

Massagen har nu övergått från baksida lår till vaderna, och den varma massageoljan gör sitt för att hjälpa till att mjuka upp muskulaturen.

– Massage är ett väldigt effektivt sätt att hålla kroppen intakt och redo för nya ansträngningar, muskler och leder mjukas upp och det minskar sannolikheten för nya skador, påpekar Henrik som nu går hårdare åt vaderna.

Massagen börjar närma sig sitt slut, och Henrik säger att han hoppas att musklerna känns mjukare nu än innan. Det finns ingen anledning att tro någonting annat. Men innan vi går tillbaka till receptionen, genom det starkt upplysta rummet och ner för de två trapporna, lägger Henrik till ytterligare ett perspektiv på problemet. Något som många, enligt honom, inte tänker har något med skador att göra, nämligen kosten.

– Slarvar man med maten kan man få näringsbrist, då fungerar inte kroppen som den ska och det är lättare att skada sig. Ben och muskler i kroppen tappar i styrka och tålighet om det uppstår näringsbrist.

Att hålla sig skadefri verkar vara en kombination av sunt förnuft, tålamod, en näringsriktig kost och att utnyttja den samlade expertis på de olika områdena som arbetar med idrottsskador. Särskilt gruppen män kan också behöva se över sin självbild, och reflektera över vilken inverkan den har på skadeläget, mer än kvinnor.

Utanför gymmet är det fortsatt frostbitet, det har också hunnit börja skymma. Jag tar omsorgsfulla steg i riktning mot bilen, vill inte halka till och sträcka någon muskel. Trots allt är jag ju, för stunden, helt skadefri.  

Text och foto: Hannes Bjernhagen

Redaktionen