Nej, staten ska inte bestämma vad som är viktigt

Jag läser tidningen och ser framför mig hur källkritik kastas åt sidan i det amerikanska presidentvalet, tusentals akademiker fängslas och avskedas av president Erdogan och extremister vill underminera och tysta experter. Forskarnas roller och resultat dränks och blundas för. Helt plötsligt är presidentkandidaten och klimatforskningsförnekaren Donald Trump utvald till blivande president.

Forskningspropositionen vid namn ”Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft” som publicerades häromveckan innehåller förslag på satsningar som under kommande fyra år ska förvandla Sverige till en ledande kunskapsnation och ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer. Man vill därför budgetera tre miljarder extra till detta område. Det har universitet över hela landet sett fram emot.

Men nu verkar det som att den större delen av de tre miljarderna ska gå till styrelser som regeringen själva styr över. Att det satsas störst del av potten, 1,7 miljarder, på regeringens egna strategiska innovationsverk som ska stödja behovsmotiverad forskning – dagsaktuell problemlösning – innebär att man underprioriterar den oberoende grundforskningen. Det kan betyda att regeringen i det långa loppet bestämmer vad som är viktigt.

Skaver det inte lite här?

”Gör om och gör rätt, i demokratins namn och för dess försvar”, skriver statsvetare Staffan I. Lindberg i sammanhanget. Vad som menas är att det är farligt för demokratin att låta universitetens styrelser styras av en politisk majoritet. Vet vi alltid baktankarna hos de som skulle kunna få makten att ta över tyglarna till de svenska laboratorierna?

Om forskningen inskränks av politiska viljor kan det betyda att grundforskning och riktat innovationsarbete stoppas i samma påse. De bör skiljas åt, då de har olika syften: grundande och applicerande. Regeringens forskningsproposition innehåller vackra ord om att stötta den självstyrda forskningen, men också indikatorer på att makten över kontrollen kommer att förflyttas.

”Man måste kunna lita på att forskare
förstår vad som är viktigt utan politisk toppstyrning”

Som att inte statens offentliga utredningar räcker för att påpeka vad som är viktigt. Och bör inte den forskning som ska rikta sig mot marknaden tas omhand av den privata sfären? Snabba lösningar har man oftast inte råd med, och politiker kan så vitt jag vet inte se in i framtiden bättre än någon annan. Kommer det som regering, samhälle och företag inte bryr sig om vid tillfället att  hamna i andra hand?

Regeringen brandtalar om deras tydliga mål att möta samhällsutmaningarna genom denna budget. De är inte oviktiga, men om forskningen politiseras kan det innebära stora problem om makten hamnar i händerna på någon vars åsikter går emot det både vetenskap och demokrati står för.

Det kan bli som att regeringen skulle välja majoriteten av ett skolbiblioteks innehåll – vad som är viktigt att läsa och vad som inte bör köpas in. Kanske väljer de att bara köpa böcker om miljön, Sveriges historia eller bara biblar. Kanske satsar de på böcker om infrastruktur, kanske är det böcker om landsbygden som gäller nästa år. Valen sker efter det viktiga att satsa på nu. Och nog är böckerna betydelsefulla, precis som med den tillämpade forskningen – men bibliotekarierna, eller forskarna, vet bäst. Risken är att deras röster dränks av politikernas.

”Då politiker som totalt förnekar klimatforskning slutar
som presidenter, då är det farligt med politik i laboratoriet”

Det har uppmärksammats i bland annat Kanada att statligt finansierade forskare tystas ned av politiker, och att de inte får prata fritt om sina resultat i rädsla för att det ska störa den politiska gången. Politiska krafter styr i större och större utsträckning vetenskapens inriktning och innehåll. Sedan andra världskriget har denna tendens vuxit sig allt tydligare världen över.

Man kan inte veta vad som kommer att bli nästa stora grej, vilken bok i biblioteket som länge står på hyllan orörd och helt plötsligt blir relevant. Många gånger har resultat, som regeringen i ett visst dagsläge hade lagt åt sidan, visat sig vara otroligt viktiga något eller några år senare. Om det bara fokuseras på resultat som gör nytta nu kommer vi ha en tung väg upp till den globala vetenskapstoppen.

Forskningsvärlden och universiteten ska inte i övervägande del agera fabrik för företagsidéer, de bör bedriva sitt jobb på eget initiativ och ansvar. Man måste kunna lita på att forskare förstår vad som är viktigt och klarar av att vara innovativa i sina framsteg, utan politisk toppstyrning.

Då till och med politiker totalt förnekar tydliga resultat om klimat, hälsa och miljö, och sedan slutar som presidenter, då är det farligt med politik i laboratoriet.

Text: Cecilia Sandqvist

Cecilia Sandqvist